Ja då var man ensam igen.. dessa träningar gör mig ibland tokig eftersom det betyder ensam vissa kvällar. och det känns faktiskt rätt tråkigt..
men.. med tanke på mitt underbara nyinförsakaffade sällskap så står jag ut och lite där till, aldrig har jag sett en så social katt som Theo !
Fast jag är inte speciellt förtjust i honom när jag vaknar med rivsår på benen och diffusa minnen om smärtan då smalbenen var hans bete inatt, men det försvinner så fort man ser honom igen på morgonen, sittandes där och bara vara söt !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar